En till kväll

Nu sitter jag här ikväll också, och väntar... jag har gått igenom min BSM-papper jag tror jag är klar med allt på alla sidor men jag vet inte ska ha en sista avstämning imorgon innan kursen... jag är ganska nervös för jag vill ju egentligen inte åka iväg men men nu har det ju blivit så iallafall... jag är nog just nu mera nervös för att inte hitta dit än för själva kursen, jag tycker inte om att köra på ställen jag inte hittar... men jag är nog ganska nervös för kursen och sista provet också tänk om jag misslyckas? Tänk om jag inte klarar det! Nej, jag måste tänka att det finns fler rookies där än vad jag är (eller någonsin varit)... jaja, vi får väl se hur det går jag får återkomma om det tror jag för min man är på ingång så jag borde vara lite social med honom...

Funderingar en kväll...

Klockan är 18:18 jag sitter här och väntar på att min bättre hälft ska komma hem så att vi kan laga sparrissoppa. Ja han är min bättre hälft, tyvärr, men jag skulle aldrig erkänna det för honom. Han gör mig till en bättre människa (ja jag vet helt otroligt men det var möjligt ;oP). Tanken har slagit mig, vi är kanske inte tillsammans i all evighet som prinsar och prinsessor... Vad skulle jag göra då? Jag vet faktiskt inte, för första gången ser jag inte horisonten hägra. Jag skulle bara stå handfallen utan honom. Lite skrämmade att det är så, är det en svaghet? Räknas det som en svaghet? Är jag inte helt självständig? Vill jag vara det? Det är klart jag vill, vara totalt självständig helt igenom. Men å andra sidan är det väl ett bevis att jag totalt hängivit mig i denne man som jag älskar. Det är väl bra...

Det är viktigt att den man är med vill samma saker som en själv annars kommer man aldrig kunna uppfylla sig själv till fullo. Men hur ser man skillnad på bara ord och ord som blir till handling? När kommer bevisen? Behövs det bevis? Ja, jag behöver bevis i alla fall, sån är jag ständigt på jakt efter bekräftelse... Jag är nog en ganska tragisk själ...